Ja till Livet-

2005-11-08

Pressmeddelande från Ja till Livet tisdag 8 november 15.00

Utredningen om utländska kvinnors rätt till abort i Sverige (med kommittédirektiv 2003:2134) presenterade sitt betänkande "Abort i Sverige" (SOU 2005:90) måndagen 7 november på en presskonferens i Rosenbad.

På de 157 sidorna kan man läsa en i många stycken utförlig redogörelse av abortsynen i Sverige, en etisk diskussion samt en ordentlig genomgång av både abortmetoder och abortstatistik. Kapitlet om abortlagstiftningar i Europa är föredömligt skrivet och så även beskrivningen av utlänningars vård i Sverige.

I utredningen och bilagorna finns förutom kommittédirektiv även aktuella författningar, samt utdrag ur de föreskrifter och allmänna råd som styr abortverksamheten i Sverige. Varför inte föreskrifterna och de allmänna råden finns med i sin helhet framgår inte. Bifogat finns dessutom referat av de olika talarna samt efterföljande diskussioner av den hearing i Sveriges Riksdag som utredningen anordnade i juni.

Sena aborter

- Tyvärr känns det snopet att man så till den milda grad missat det kanske viktigaste kapitlet (kap 3); "Konsekvenser av förslaget", säger Johan Lundell, generalsekreterare i Ja till Livet.

- Sverige blir det första land i hela EU, dit kvinnor kan resa för att få abort fram till vecka 18, utan att begära tillstånd eller att argumenten prövas. Det finns stor risk att Sverige får en abortturism med inriktning mot de mycket sena aborterna fram till vecka 18, nästan halvvägs i graviditeten.

För att få en bild över vilka konsekvenser en förändrad lagstiftning skulle få har utredningen studerat ett par länder som möjliggjort abortturism; Nederländerna, Storbritannien (sid 116-123) samt Danmark (kap. 11). Inte i något av dessa länder får en kvinna på egen begäran göra abort efter vecka 13. (Tabell 10.1, sid 103 samt tabell 10.2, sid 104)

- Att utredningen över huvud taget inte under rubriken "Vilka skulle vilja resa till Sverige för en abort? (sid 31-32)" nämner möjligheten att Sverige skulle kunna få en abortturism med mycket sena aborter, är mycket märkligt, fortsätter Lundell och betonar att det under år 2004 i Sverige gjordes 2220 aborter efter vecka 12.

Källa: Socialstyrelsen statistikdatabasen

Vem skall betala?

I kapitlet "Konsekvenser av förslaget" (kap 3, sid 27-35) stolpar utredningen upp hur betalningen för de utländska kvinnornas aborter skall lösas. Man skriver: (sid 28)

"Landstingets kostnader när en utländsk kvinna genomgår abort ska ersättas antingen av Försäkringskassan i Sverige, kvinnans sjukvårdsförsäkring i hemlandet eller av kvinnan själv beroende på vilka regler som gäller i det enskilda fallet."

För kvinnor från andra EU-länder som vistats i Sverige kortare tid än 12 månader men inte är folkbokförda här skall Försäkringskassan betala, precis som det är idag.

För kvinnor från andra EU-länder som är på besök eller turistar i Sverige och där "den behandlande läkaren bedömer att en abort inte kan anstå till dess kvinnan planerat återvända till sitt hemland kan aborten bedömas som nödvändig vård och ska genomföras i Sverige". (sid 29) Aborten skall då enligt utredningen betalas av landstinget (med undantag för patientavgiften som kvinnan betalar själv) och landstinget begär i sin tur ersättning av Försäkringskassan i Sverige, som i sin tur begär ersättning av kvinnans sjukvårdsförsäkring i sitt hemland.

- Det verkar fullständigt solklart att försäkringskassorna i de länder som utredningen riktar in sig på, Irland och Polen, inte kommer att betala ersättningar för ingrepp som är förbjudna att utföras i det egna landet. Dessa kostnader kommer helt och hållet också tynga Försäkringskassan i Sverige, menar Johan Lundell och fortsätter:

- Man kan även fråga sig hur försäkringskassorna kommer agera i de länder där abort är tillåtet enbart efter prövning fram till vecka 18? Kommer de acceptera att betala ut ersättning, trots att det inte gjordes någon prövning i Sverige?

Om den abortsökande kvinnan kan visa upp intyg E 112 (som är en betalningsförbindelse för sjukvårdsförsäkringen i hemlandet) kommer försäkringskassan i hemlandet stå för kostnaderna, även när det gäller "planerad" vård.

De tillfällen när kvinnan själv får betala för aborten är när antingen när hon inte kommer från ett EU-land, eller när aborten bedöms som "planerad vård" och intyget E 112 saknas.

Minderårigas aborter

Sveriges abortlagstiftning har ingen undre åldersgräns för aborter. Sedan tidigare har Sverige ett oerhört högt aborttal bland barn mellan 12 och 14 år och år 2003 utfördes det 270 aborter i denna åldersgruppen i Sverige, att jämföras med 73 i Danmark, 51 i Finland, 49 i Norge och 8 på Island. År 2004 hade den svenska siffran stigit till 281 aborter. (kvinnor ej fyllda 15 år vid aborttillfället)

Källa: Sundhetsstyrelsen, Stakes, Socialstyrelsen, Eurostat och Landlaeknisambaettinu. Utförliga referenser i Enim nr 2/2005 (figur 13:2, sid 13)

I utredningens förslag till ny abortlag framgår det med all önskvärd tydlighet att det inte är någon "annan" lagstiftning för kvinnor från andra länder gentemot den för svenska kvinnor. Ingenstans finns det någonting om undantag för minderåriga kvinnor från andra länder. I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om abort (2004:4) står det på följande sätt:

"Om den unga kvinnan motsätter sig att vårdnadshavaren kontaktas, måste vårdpersonalen utifrån föräldrabalkens bestämmelser om vårdnadshavarens allmänna omvårdnadsansvar bedöma, med hänsyn till kvinnans ålder och mognad, om det är lämpligt att ändå informera denne." (Kap 5)

- Tyvärr håller jag det för otroligt att en sjuksköterska skulle ta reda på en utländsk flickas vårdnadshavare och telefonnummer samt begära tolkhjälp, för att ringa ett samtal om deras abortsökande dotter, kommenterar Johan Lundell.

- Var utredningen fått uppfattningen att "I princip kan vårdpersonalen inte ta kontakt med kvinnans vårdnadshavare utan hennes medgivande" som finns under rubriken "Kvinna under 18 år", är en gåta, fortsätter han.

_____________________________________________________________

Fakta: Nödvändig vård:

Nödvändig vård innebär att du inte ska behöva avbryta din vistelse och återvända till ditt hemland av medicinska skäl.

* vård som inte kan vänta.

* vård som orsakas av kronisk sjukdom. Det inkluderar provtagningar och medicinska kontroller.

* förebyggande mödra- och barnavård samt förlossning.

Källa: Stockholms läns landstings vårdguide

Foto: Foster i 12:e graviditetsveckan.