2007-07-06

Så - vips - har Hägglunds lagrådsremiss om utländska kvinnors aborter hunnit bli inlämnad, gå genom lagrådet och passera regeringens bord för vidarebefordran till riksdagen. Allt i ett flygande fläng.

I en DN-artikel (070421) motiverar socialministern sitt stöd för en lagändring med att den kristdemokratiska synen är att "kvinnan är bäst lämpad att fatta det avgörande beslutet" och att han därmed "inte nekar de utländska kvinnor som söker abort i Sverige denna möjlighet". Att detta riskerar innebära åtskilliga fler (sen-)aborter tror inte Hägglund, som istället väljer att tala om det oroande i den svenska abortsituationen, speciellt bland tonåringar. I lagrådsremissen skriver regeringen därför att man avser tillsätta en arbetsgrupp "med uppgift att överväga hur arbetet med att förebygga oönskade graviditeter kan utvecklas bland vuxna, unga vuxna och ungdomar".

Att socialminister Hägglund bekymrar sig över de höga aborttalen bland tonåringar är bra; abortsituationen har alltför länge ignorerats av ansvariga ministrar. Samtidigt känns kombinationen ökad aborträtt och förebyggande arbete som något märklig - ungefär lika gott som att dricka surströmmingsspad smaksatt med hallonsaft. Eller som Lars F. Eklund, kristdemokratisk partistyrelseledamot, uttrycker det; förslagets beska medicin är sockrad.

Tyvärr är det inte bara den märkliga kombinationen av liberalisering och förebyggande arbete som är problemet. Det är också vad man ska förebygga. Och hur man ska göra det.

I lagrådsremissen står att ?regeringen vill främja arbetet med att förebygga oönskade graviditeter?. Det kan ju tyckas nog så gott, men det är inte att likställa med ett abortförebyggande arbete. Det är helt enkelt bara del ett av två i detsamma - i bästa fall. (Läs mer om detta i artikeln Därför sjunker inte aborttalen). Det finns med andra ord ingenting i lagrådsremissen om vad Anna 19 år ska göra, då hon blivit gravid när hon efter studentfesten knutit ?förbund i den lund? med Erik i parallellklassen. Vilket stöd ska hon få, vilka attityder ska hon bli mött av? Vilka alternativ ska presenteras för henne så att hon inte känner sig pressad till ett abortbeslut hon egentligen inte vill ta? Allt som sker efter att du blivit ?oönskat gravid? berör inte lagrådsremissen.

Inte heller när det gäller hur regeringen ska utforma det förebyggande arbetet för att minska antalet oönskade graviditeter verkar det alltför lovande. Istället har Hägglunds exempel på det förebyggande arbetet oroande nog främst handlat om fl er ungdomsmottagningar, mer preventivmedel och mer information. Ingenting om den etiska problematiken, samtal kring människovärde eller uppskjuten sexuell debut.

För att citera Eklund (Tidskrift Civitas blogg 070424): "I fyrtio år har Sverige - till applåder från RFSU och andra preventivmedelsfabrikanter - vadat till anklarna i preventivmedel i akt och mening att 'förebygga oönskade graviditeter'. Men inget resultat har kunnat skönjas i aborttalen. Tror någon att resultat plötsligt kommer, bara för att vadandet framöver sker i knähöjd istället för ankelhöjd? Knappast."

Att få ned antalet aborter löser sig inte genom att göra "mer av samma". Inte heller kan man, likt regeringen, ta för självklart att man genom ökade insatser för att förebygga oönskade graviditeter "därmed [ska] minska antalet aborter". Det krävs helt enkelt mer än så för att få ordning på ett problem vars rot är djupare än avsaknaden av kunskapen om blommor och bin.

Berith Strömberg
Informationssekreterare Ja till Livet

Ur enim nr 2, 2007

Fler nyheter

2007-07-06 - En sockrad lagrådsremiss

2006-06-29 - Den oönskades rätt till liv

2006-04-04 - Att ha kortaste kjolen