Artikel: Varför ska hon mista jobbet när barn dör?

Artikel publicerad på http://www.aftonbladet.se/debatt/article23569047.ab 2016-09-22. Glöm inte att gå in och rösta och göra din röst hörd!

När Linda Steen avslutat sina studier till barnmorska meddelade hon sin arbetsgivare att hon ville arbeta med förlossningsvård. 2016-09-22

Hon berättade att hon på grund av sitt samvete inte kunde medverka till aborter.

Landstinget i Sörmlands svar blev att avbryta hennes kontraktsanställning och med omedelbar verkan avskeda Linda Steen.

Efter att ha fått sparken stämde barnmorskan, med stöd av Europakonventionen, landstinget för kränkning av hennes samvetsfrihet och religionsfrihet.

I dag möts de i tingsrätten i Nyköping.

Linda Steen är inte ensam om att känna obehag inför arbetsuppgifterna vid en abort, men hon är en av mycket få inom vården som uttalat vågat be sin arbetsgivare om att i stället få lägga sin arbetstid och kraft på andra patientkategorier.

I stället för att gå Linda Steens önskemål till mötes stoppades hon också från en annan tjänst inom landstinget – en tjänst hon sökt just för att uppfylla sin del av kontraktet.

Euopakonventionen är svensk lag sedan 1995 och i artikel 9 ges var och en rätt till just samvetsfrihet. Konventionen kan endast inskränkas om det finns stöd i lag, något som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.

Ett par månader efter att Linda Steen avskedats visar en enkätundersökning från Sveriges kommuner och landsting (SKL) att den akuta bristen på barnmorskor i Sverige blivit snarare regel än undantag.

Inför sommaren 2016 uppgav 80 procent av alla landsting att de hade svårt att rekrytera barnmorskor.

Samtidigt rapporteras allt för ofta om kvinnor och barn som dör i samband med förlossningar i Sverige.

I rapporteringen om krisen inom förlossningsvården beskrivs såväl överbeläggning som underbemanning som en del av förklaringen.

”Det är en rättighet att få göra abort, men inte att få bli barnmorska” är ett argument som förs fram mot de som undrar om det inte vore bättre att släppa fram fler barnmorskor, i stället för att portförbjuda de som redan finns från tjänstgöring.

Det handlar, precis som i fallet Linda Steen, om barnmorskor, som på grund av sitt samvete inte kan medverka vid aborter, men som naturligtvis kan underlätta den ständiga personalbristen och till att kvinnor och barn inte ska behöva dö som konsekvens av en stressad och överansträngd personal.

”Svensk lag ska gälla i alla i Sverige, och vårdpersonal har plikt att följa den” är ett annat ofta använt argument i debatten om samvetsfrihet för vårdpersonal.

Men vad händer den dag svensk lag ändras? Är alla inom vården då förpliktade att ändra ståndpunkt?

Vi behöver inte gå särskilt långt för att se att detta snart kan bli en realitet: Belgien tillåter dödshjälp sedan 2002 och sedan ett par år har även barn rätt att be om dödshjälp, vilket också sker.

Och i våras lades ett lagförslag fram om att frånta läkare möjligheten att inte medverka till dödshjälp.

Förslaget går ut på att när en läkare kontaktats av någon som ber om dödshjälp, måste doktorn godkänna ansökan inom sju dagar eller skicka patienten till en annan läkare som är beredd att ge sitt godkännande. Lagförslaget kräver också att läkare behandlar begäran om dödshjälp brådskande, så att ingen hinner övertyga patienten att vänta och se om hon eller han ändrar uppfattning.

Att även Sverige hamnar i denna situation, där vårdpersonal inte kan säga nej till att medverka till dödshjälp, kan bli en realitet om det resonemang som gäller barnmorskor även ska gälla andra personalkategorier. Och varför skulle det inte det?

Under tiden fortsätter vi att utsätta födande kvinnor och deras barn för medicinska risker – eftersom vi hellre avskedar barnmorskor än ger dem möjlighet att inte medverka till vad de anser vara en kränkning av ett människoliv.

Helena D’Arcy, ordförande för Respekt Stefan Swärd, ordförande för Ja till Livet